Ny Blogg, nytt år.
Allt detta skrev jag för ett år sedan precis.
Tänk förr, när man satt där på julaftonsmorgonen full av förväntan och dåligt samvete över att man ätit upp chokladkalendern långt innan jul. Full av förväntan över hur många julklappar som kommer och vad det är i dem. Man sitter där vid matbordet och vill absolut inte äta för man vill öpnna paketen, och alla vuxna som åt så mycket och sakta!
I år visste jag precis vad jag skulle få, jag var till och med med och handlade de flesta av dem. Det var faktiskt en sak jag fick som jag inte visste om, linserna. jag fick en halvårsförpackning linser. Yes! Vilken lycka.
Runt den 20:e december började jag tänka på om man verkligen måste fira jul så seriöst. Det är ju ändå jesus man "firar", och flr mig är inte jesus helig eller något liknande så varför ska jag fira jul? Jag vet att att det är en fin, social och mysig tradition men man kanske bara kan ha en släktträff eller med vänner. För när man hör det här med julklappshysterin blir man ju verkligen förbannad, hur tusan kan svenskarna lägga ner 50 miljarder Kr på att ge gåvor. Det är faktiskt inte riktigt klokt! Men i alla fall, God Jul!
Det är inte ofta jag får sova mer än 5 timmar. Det är lite lite jämfört med hur mycket jag stressar om dagarna. För det gör jag verkligen. Men det är inte alltid man kan rå ör sömlösa nätter. Det fick jag reda på för ungefär ett år sedan. Att jag faktiskt har en sjukdom som gör att jag får sömnproblem. Sjukdomen heter RLS och är inte så vanligt hos dagens 17-åringar, utan främst hos dagens pensionärer. RLS står för Restless Legs Syndrome och den gör så att det verkligen kryper i benen och man kan inte ligga still. Det är en seriös sjukdom! Och det är verkligen inte kul, även hur kul de än låter. Även min mormor har sjukdomen, så det kanske är ärftligt? Jaja.
Fram till nyår och några dagar efter nyår kommer jag att ha fullt upp. Bara på grund av dessa nyårsraketer! Min ena vovve blir ju dörädd! Lilla Linus. Lille göbben. Han måste ha kontakt med en hela tiden och vägrar gå, kan knappt sova. När det väl smäller så dunkar hans hjärta så fort att man tror det ska hoppa ut kroppen och hans ögon håller på att ramla ur huvudet, och han får svårt att andas. Jag tycker så synd om honom. Just nu ligger han i mitt knä med huvudet på min ena arm och flämtar. Stackarn.
Snart ska jag flytta!
Javisst, det kommer bli jättekul att komma in till stan men för tusan. Fyfan vad jag kommer sakna kära Västerhaninge. Alla fina promenader vid Blåkullavägen, inlinesrundorna vid Stav, promenaderna vid Lugnet och inte att förglömma Lill-konsum. Jag får nästan tårar i ögonen. Alla oförglömliga stunder med vänner här runtom i trakten, Årsta havsbad, och att ha nära till Utöbåten. Jag får se om jag är en stadsmänniska. Vi får se. Jag har svårt att tänka mig.
Jag har tänkt mycket på framtiden nu på sistone. Om hur jag kommer ha den när jag bli vuxen på riktigt och skaffar man och barn. Jag har verkligen lagt fram planer på hur jag vill ha det. Jag vill ha en väldigt social och omtänksam, lång man med kulturella och musikaliska intressen, och vi ska få 2 barn, 2 pojkar som heter Måns och Mårten och vi ska bo i en villa, var vet jag inte än. Det är en rätt stor väldigt ljus villa som ligger nära vattnet och inredningen ska vara jättemysig men ändå sånhär "sjöstil" som jag kallar det. Sedan ska vi ha landställe på Utö, det ligger också vi vattnet och är vitt med mörkblåa slitna knutar. Vi ska ha en mörkblå Audi A6 combi med silverfäljar och beige skinnklädsel. Vi har många vänner som vi träffar ofta och har väldigt trevligt. De flesta i familjen är musikaliska och har det högst upp på intresselistan. Och jag ser framför mig hur bra vi mår... Hur glada vi är, och hur mycket vi njuter av livet...
men..
Man ska nog inte planera framtiden för den kommer aldrig bli som man tänkt sig. Liknande men inte precis. Så om man har planerat värsta fina familjen så blir det inget av det, jag kanske är singel och barnlös hela livet. Då kanske man blir missnöjd med livet även fast det varit bra.
Kanske?
Igår vart det en sån där misslyckad dag. När man sitter hemma framför datan och försöker hitta någon rolig person som vill hitta på något. Till slut ringde min kära Sarah och jag drog till hennes syrra Sanna och myste framför TV:n med lite rosévin och vi hade riktigt mysigt. Men jag och Sarah var på festhumör så vi ringde Johan. Han var på krogen i stan och skulle ringa oss när han var påväg hem. Äntligen ringde han och vi drog med honom och Sammy till stan till någon krog som låg bredvid NK, men det var inte de värsta! Det var glamrockkväll! Jag och Sarah tittade på varandra med stora ögon och vände för att gå tillbaka till bussen. Vi fick även Johan och Sammy med oss eftersom krogen stängde om en halvtimme så de kom ändå inte in :)
Sammy mådde inte så bra och åkte hela raka vägen hem till Västerhaninge medan jag, Sarah & Johan stannade på Vegabaren och åt en burgare var. På vägen hem därifårn träffade jag Milan och Gustav på bussen! Jag hade inte träffat Milan på evigheter! Väldigt tevligt! Sedan åkte jag hem tog mina sömnpiller som jag införskaffat mig och somnade efter ett par timmar.
I morse vaknade jag i alla fall kl 12 av att en hund kom och slickade mig i ansiktet. En liten Linus var det. Så nu sitter jag här igen. Jag önskar så himla mycket att inte datorer fanns, de bara förstör.
Ikväll ska jag äta middag hos farmor, med pappa, brorsorna och Karin. Har säkert inte varit där på ett år. Men men.
En dag kvar på jullovet, och jag tycker faktiskt det ska bli kul med skolan igen. 3:an kommer bli helt otroligt kul tror jag. Ska genomföra ett Genesisprojekt med en massa grymma musiker + mina lärare! det kommer nog bli superkul och jag ser fram emot det så det inte är klokt! Vi ska göra hela plattan "The Lamb Lies Down On Broadway" och jag ska sjunga. Verkligen roligt. Min favoritplatta och allt. Gunnar, dig vill jag tacka! För att du ställer upp!
Västerhaninge - Hammarbyhöjden = 1 timme & 35 minuter
Hej.
Jag har tänkt mycket på hur mycket en flytt kan påverka en som person. Jag har även funderat mycket över om det vekligen var bra för mig att flytta. Det är stor skillnad på Hammarbyhöjden och Västerhaninge. Jag vet inte riktigt hur jag ska säga men här i hammarbyhöjden är allt folk så kalla och ja, de ser ut som det har mycket att göra och är oftast stressade och sura. Jag har inte stött på en trevlig person här hittils. Jag kanske inte kan jämföra med Västerhaninge men när jag gör det så känner jag mer och mer att det är där jag hör hemma verkligen. Där känner alla alla och även fast man inte känner personer så hälsar man. Det är jag uppvuxen med och uppfostrad till att göra. Här säger inte ens mina grannar hej och droppen var när jag en dag tänkte ta chansen att säga hej och tala om vem jag var, så jag började med ett hej i alla fall, det var till en dam på nedre botten som är kanske runt 35 och har oftast fullt upp ser det ut som. Men själva droppen var när jag fick svaret: Jaha? hej. Lixom!? Lia fick en shock! Skitsur var hon! men men. Det är många saker jag saknar med Västerhaninge, Saker som att: Åka inlinesrundan runt stav/tungelsta och ta med salta fiskar som ma kunde äta när man tog en paus vid berga gård för att kolla på hästarna, som att fika på paus och hälsa på den tjocke trevlige bagaren som alltid stod och bakade i fönstret, som att springa över till mormor och fika, prata och titta på gamla kort, som att cykla till Årstabryggan och sedan ta båten över till Utö och ha det där pirret i magen i hopp om en härlig sommar, bussturerna på 5 min Östnora för att sedan sitta i stugan och mysa, som alla vänner som bor kvar där alltid glömmer att jag flyttat, som att gå på auktion på byggdegården (BYGGDEGÅRD!?), som att promenera med hundarna på blåkullavägen i vårsolen, som alla skoldagar på Ribby med mina matte/veteskapstöntar till klasskompisar (inkl. mig själv), som att prata med alla pensionärer som är ute på promenad om vädret, som de alltid kommer att göra, alltid, som det stället alltid kommer finnas längst in i min själ, jag känner bara klumpen i magen när jag tänker på allt som varit och inte kommer tillbaka. Kommer jag vilja bo kvar?
Kan man inte bara få bli 5 år igen..
Lia
lycka till med bloggen :D
