Turnésommar.
Hejja sommar, fan va kul det har vart! Sett bra band (Toto/earth,wind & fire), vart på turné i norrland och Norge med Southern Skyline och bott i en retrostudio och spelat in analogt. Spelat i TV4 Nyhetsmorgon med dem också. Det har vart den bästa sommaren på sjukt länge. Bilden är från studion vi spelade in i.
Såg Sverigedemokraternas promotionfilm till valet den 19e september. Jag mår illa av hur vissa människor kan kränka andra bara för att de har olika hudfärg/religion och dessutom står för det. Nej, snälla rara idioter kan ni bara inse att alla människor är lika värda och har lika mycket rätt att vandra på denna jord. Jag vet exakt hur jag kommer rösta i år och jag hoppas hoppas hoppas på regeringsbyte, annars kommer jag flytta hemifrån när jag är runt 30. Bostadsbristen i Stockholm är katastrofal, och det blir inte bättre med svin i makten, mycket vill ha mer. Skäms.
Nog om detta, skolan har börjat, repen tar ut sin trötthet och jag mår kalas!
gå bara...
Det här var som en dröm, en dröm om nu känns som en riktig dröm, som när man sover. Det har typ inte hänt även fast det har de. Men var känslorna på riktigt? Jag vet inte... det var i alla fall det finaste jag varit med om...
Alltid när jag är som lyckligast så varar det bara för en kort sekund. Nu sitter jag här igen och hoppas på någonting som förmodligen inte kommer hända, och jag orkar inte göra det längre. Men det går inte att sluta för man vill inte förlora det man har närmast hjärtat. Det gör så ont. Det är den där sortens brinnande känsla som uppstår från solar plexus ända upp i halsen, och det är kanske därför man symboliserar hjärtat med kärlek från början, för det är där det gör som mest ont. Men nu är det andra gången på kort tid jag känner detta och jag känner nästan att det var väldigt lättantändligt, ungefär som att fortfarande låg och pyrde sen senast. Mina förhoppningar blir bara färre och svagare och jag är nära en gräns som jag känner av, det är så jobbigt och det finns inte mycket ork kvar och det känns som det inte finns några tårar kvar att gråta. Det är ungefär tomt i mig just nu, man kan leta och man finner inte mycket av mitt gamla jag. Men vad ska jag göra när det kan vända på bara en dag, ena dagen lycklig och stolt som en tupp medans det som en blixt övergår till elände som jag inte förstår någonting av, hur kan man sluta älska en person över en natt? Jag kan inte göra det i alla fall... Jag har verkligen försökt tänka mig in i situationen att göra de, men de enda jag kommer fram till är att jag ser personen framför mig oförstående och förkrossad. Man kan nog inte tänka så mycket annat än på sig själv om man handlar så. Jag vet ungefär vad som kommer hända nu, jag har vart här förut och jag vet att det kommer bli jobbigt och det kommer som högst olämpligt. Jag vet att man inte kan styra sina känslor, jag vet det men det hjälper inte smärtan som jag känner utöver detta, inte ett dugg. Det gör så jävla jävla ont. Nu är allt borta igen, och jag kan inte göra något åt det även fast det känns som mitt fel. Kan jag få mer kraft av någon nu?