The lamb lies down on Broadway
Hur mycket ny musik jag än upptäcker och verkligen lyssnar på så kommer det aldrig vara något som är i närheten i rysningsfaktor som jag får av denna platta. Det är verkligen något speciellt med varenda låt, minsta lilla sekund. Visst "The waiting room" kanske inte alltid är så kul men altså, alla andra. Självklart har jag ju favoriter, "In the cage" och "The Lamia" och ju alltid legat närmast hjärtat. Jag vet inte vad det är så får mig att smälta så mycket, om det är soundet överhuvudtaget, Gabriel underbara röst eller helt enkelt att det är progressiv rock i en genialist konceptform. Storyn om Rael är så gripande och lyssnar man på LPn är den ännu mysigare, med knastret i bakgrunden.
Jag kom faktiskt på att jag fått grova rysningar av en annan också, faktiskt lika mycket som för denna platta. Det är ju såklart Kate Bush, MEN hon han inte gjort en såhär bra platta som innehåller ENDAST örongodis. Plattan gjordes 1974 av Genesis och bandet bestod vid den tidpunkten av Peter Gabriel, Phil Collins, Mike Rutherford, Tony Banks och Steve Hackett, vilket dreamteam! Man skulle sett de live, med Peter sjuka kostymer, sminkning och teaterspelande. Synthsolot i "In the cage" är kanske det bästa solot, av alla instrument jag hört. Ett annat solo som jag bara dör av är saxsolot i Supertramps "Just a normal day" det är så mycket feeeeeling på de.
Så nu räcker det med lovord till gubbarna, eller nej de kan inte få för mycket cred faktiskt men jag orkar inte skriva mer.
Genesis – The Lamb Lies Down on Broadway
Don't forget: Slick-gig på Klubben (Fryshuset) tis den 19:e Jan! kl 18oo!
Saknar honom, nu.
RÖCKNRÖLLA
♥
Godkväll.
Ligger här i sängen och tänker, tänker, tänker, memorerar, memorerar, memorerar och filosoferar. Lyssnar på slickprojektslåtarna och har det allmänt mysigt med tanken på honom, hur fin han är. Nu herre jävlar ska det memoreras texter till konserten, inte så snyggt med fusklappar heller! Jag blev ensam sångare i min ensemble efter ett lite bittert avhopp 3 veckor innan konsert + att jag ska köra på alla låtar i den andra ensemblen + att det är frilansjobb på fredag á 3000 kr, inte illa de i fattiga tider.
Låtarna vi spelar på Klubben (Fryshuset) hittar ni här Slick/RML men några saknas. Det kommer bli kaotiskt bra.
Altså, jag känner mig som en fnissig 16-åring, helt sjukt. Helt underbart. Kate Bush – The Kick Inside
Il est la créature la plus belle I jamais vu, beaucoup d'amour à lui.
RockNroll ♥
The Feeling
Jag ville inte gå upp, inte han helller. Han ville inte gå, jag ville att han skulle stanna. Han är så fin.
Fascination, Imagination & some sercrets.
Skakar i knääna av hihi. åh. Känslor. Mycket. Älskar det, älskar den.
Fan, att inte varje människa får uppleva detta. Eller det finns ju en för varje ellerhur? Det är ju inte säkert än men vafan, känslor är känslor, just också ömsesidiga för min del.
Jag längtar till skolan börjar, sjukt mycket. Har hunnit filosifera mycket under lovet, över mig sjölv, min framtid över musiken. Jag har kommit fram till mycket, för med mycket egentid blir det framsteg för en själv, inte tänkt på det tidigare. Jag har alltid haft svårt för att vara själv. Jag är själv nu, eller Anneli gick just men nu är jag fan SJÄLV, lite mer underskattat av mig sedan tidigare... Kan ju bara inte sluta tänka på en person men men.. Vi ses ju imorgon så whatev. :)
Goten nacht och rockNroll.
Lia.
